GATPOJKAR OCH ANDRA PROMINENSER

Bo I. Cavefors
GATPOJKAR
OCH
ANDRA PROMINENSER
SVARTA FANOR
Femte Boken

"Generellt handlar det om frihet, min egen och hur jag upplever den hos och i andra människor, alltifrån gatpojken på Victoria Station till Pär Thörn i Slottsparken i Malmö, Pasolinis homosexualitet och den unge prästkandidatens trånande blick, i roddbåten utanför Neapel.
Generellt handlar det också om ofrihet, hur pliktuppfyllelse (Den Helige Josef) och socialt tvång (Kronprins Rudolf och Thomas Mann) lägger hinder i vägen för att nå fram till den anarkens frihet jag försöker ge en bild av med Ernst Jünger som exempel och som jag exemplifierar med de självbiografiska artiklarna och som jag menar kan fysiskt och visuellt omsättas i en form av performanceteater, i Teater Dekadens.
Konflikten mellan frihet och ofrihet kan beskrivas på tusen olika sätt. Jag väljer ofta konst och konstnärer, som Nitsch och Caravaggio (eller den nya kinesiska konsten…) eftersom konflikten mellan frihet och ofrihet hos dem även har en religiös, eller om man så vill, en metafysisk dimension. Jag menar att man inte kan skriva om sådana ämnen som berörs i dessa artiklar, om man inte samtidigt är beredd att öppna sitt eget hjärta, att bjuda på egna erfarenheter och behov."
Ur Bo Cavefors förord.

Johan Hammarströms Bokförlag

151 sidor
Illustrerad
120 kronor

TEATER DEKADENS

Bo I. Cavefors

TEATER DEKADENS

3 dramer + 1 monolog

Innehåll:

Uppror i Kasban

Sade och Japanen

(även som monolog)

Den Spetälske i Staden Aosta

samt recensioner, analyser och kommentarer kring Malmöuppsättningen av

Den Spetälske i Staden Aosta

Ur Förordet av
Hans T. Sternudd

"Cavefors söker utforska möjligheten till transcendens genom smärta,

piskrappen ger texten rytm. Som hos den amerikanske

performanceartisten Ron Athey, förenas här smärtan med det heliga.

Det heliga söks i smutsen. När Athey ur sin stjärt, hans Solar anus

(som en hyllning till Bataille har han tatuerat en sol kring dess öppning)

låter ett band av pärlor förlösas så återuppstår det gudomliga ur det orena.

I den andre, bland de utstötta, där finner vi det heliga. Där finner vi också Bo."

+

Bertil Falk

recenserar Teater Dekadens i Dast (2006:2):

"Religiöst betingad bisexuell homoerotik av kristen, främst katolsk natur, med blod, korstecken, sperma, flagellanter, äckel och hela raddan av gudsbejakande obsceniteter kan sägas vara en genre för sig, representerad främst av Markis de Sade eller för att gå till en annan kultur med en helt annan tro i mer estetiserande form av Yokio Mishima, som var influerad av katolska helgonmartyrer. Den kroppsbyggande science fictionförfattaren Mishima löpte sina homoerotiska extaser hela vägen ut till seppuku (harakiri) med åtföljande rituell halshuggning. Det är inte en genre som vi brukar uppmärksamma i Dast, dels för att den är sällsynt förekommande och dels för att den är mindre underhållande och
möjligen mera uppseendeväckande.
Det finns emellertid en svensk kulturpersonlighet som oerhört beläst driver denna genre, nämligen den legendariske bokförläggaren Bo Cavefors med sina analytiska
essäer i Svarta Fanor-böckerna. 2005 lät han sätta upp

Den spetälske i Staden Aosta

av Xavier de Maistre (1765 - 1852).
Tre nakna skådespelare, en av dem Bo Cavefors själv försedd med kukringar,
framträdde på MAF i Malmö i fyra föreställningar, en vacker uppsättning, nästan som en mässa, föga upphetsande, men annorlunda och tänkvärd om en isolerad spetälsk, som uppvaktas av en officer. Parallellen till AIDS gav sig självt. 200 personer såg föreställningen, så här kan man verkligen tala om smal besökarbas. Likt en rad debattinlägg har texten till den över 160 år gamla enaktaren nu publicerats tillsammans med press- och andra kommentarer och nyskrivna (?), religiöst obscena eller hädiskt religiösa skådespel av Bo Cavefors själv. Även om dramaturgin är i stort sett obefintlig, så är Cavefors texter saftiga och använder ett begränsat batteri av runda grundord utan synonymer.Publiceringen sker i en tid då katolska präster bryter kyskhetslöften och förgriper sig på korgossar och pingstpräst mördar hustrur och sätter på barnflickor med djävulsutdrivning som svepskäl.
Cavefors skådespel väcker outsagt en fråga.
Är deltagarna i skådespelens apostroferade orgier alltid frivilliga medverkande eller handlar det om tvång och övergrepp? Var går gränsen? Finns det en gräns?
Hos de Sade sätts ingen sådan gräns.
Hos Cavefors känns frågan molande men ändå påträngande och obesvarad.
Dessa resonerande texter, liksom iscensättningen av de Maistres skådespel, är teatralt avskalade. De saknar dramaturgi i vanlig bemärkelse. De är resonerande. Det är nog som debattinlägg man bäst förstår Cavefors enaktare.
Det märkliga är att Cavefors i översättning och tolkning samt kommentar också tillhandahållit de tillbakadragna kartusianmunkarnas texter under tusen år i skriften Se Gud! (Johan Hammarströms Bokförlag, 2004) Ställd inför denna oscillationen mellan den totala avhållsamheten i kontemplation och den erotiska lössläpptheten uppstår en annorlunda och egendomlig spänning, svår att fixera.
Om Cavefors blir översatt till större språk, låt säga franska, skulle hans till synes minimalistiska insats säkert inta sin plats vid sidan om de Sade och bli föremål för en bredare debatt... I Sverige lär det knappast ske. Vi har ett alltför begränsat och konformistiskt kulturklimat."

Johan Hammarströms Förlag

97 s., hft., 150:-.

Beställ:

Förlaget direkt...

VALPEN MÖTER OTHELLO

Bo I. Cavefors

VALPEN MÖTER OTHELLO

Svarta Fanor - Fjärde boken
Johan Hammarströms Bokförlag 2005

Hft., 180x130 mm., 305 s., ill.

Ur Innehållet:
Hermann Burger. Conrad Ferdinand Meyer
Peter Handke
Mann: Thomas, Golo, Klaus
Novalis. Trakl. Carlbring
Uwe Johnson
Witold Gombrowicz
Nietzsche med Zarathustra från Taormina
Lasse Söderberg och passionen
Magris, Michelstaedter, bögeri……och Freud
Är bokutgivning en syssla för gentlemän?
Schwab och lidandet
Sex svenska herrar
Fröknarna von Pahlen och de Elaka Männen
Fotografi och etik
Clausewitz
Historien ur uppenbarelsens perspektiv
Subversivt
Paracelsus
Kristus Jesus
Strid för tron
Valpen möter Othello och konfronteras med fröken Jules
Valpen leker munk och möter åter kärleken
Marockanen i nattens jakt: Några reflektioner till Per Wizéns bild Nattlig jakt

Mårten Björk: Barnet som anark - en sociologisk studie av Barnsliga memoarer

…och mycket mer…

Under rubriken

Cavefors vs kulturdebatten

skriver Crister Enander

i Ystads Allehanda den 1 februari samt i

Sundsvalls Tidning den 21 februari 2006

Den svenska kulturdebatten hade varit avsevärt torftigare och blodfattigare förutan Bo Cavefors. Hans väg har alltid varit utanförskapets ensliga och kravfyllda stigar. Det har alltid stått strid kring hans person. Han behärskar konsten att väcka förargelse. Dessutom saknar han ängslighetens återhållsamhet. Han sitter heller inte fast i folkhemmets fyrkantiga bildningsmoduler och deras fördummande inskränkthet. Bo Cavefors blickar i stället ut mot ett annat Europa, ut mot de stora och starka bildningsriktningar som aldrig riktigt nått oss här i den kalla Nord. Det är från länder som Tyskland,Italien och Frankrike som Cavefors hämtar sin andliga näring.

De olika katolska traditionerna spelar självfallet både en stor och avgörande roll.

Svarta fanor -

vars fjärde välmatade volym precis utkommit - liknar alltmer en enmanstidskrift i

Karl Kraus brinnande anda. Bo Cavefors rasar mot en trög och fördummad samtid, mot inkrökthet och insulär självgodhet och mot en obildning som inte bara sprider sig såsom en epidemisk sjukdom utan därtill upphöjs till koketterande norm.

"Valpen möter Othello",

som den nya boken heter är full av bitska och vassa utfall. Många får kliva upp på schavotten. Per Wästberg, Lars Gyllensten, Birgitta Svanberg, Göran Greider, Per Svensson, Lasse Söderberg - eller vad sägs om följande avhyvling: "Gyllensten som stagnerat till en förgrämd, elak och obegåvad trendnisse i det svenska samhälle som försoffats och slumrar i halvvaket tillstånd i tron att ej vara skuld till egen olycka."

Tonen i den svenska kulturdebatten är idag olidligt verserad. Problemet är att det skenbart välartade och artiga dialogen döljer reella och stora motsättningar. De skiftande synsätten får inte längre brytas mot varandra; det intellektuella utbytet, själva samtalet, är inställt. Konsensus ska råda. En åsikt i taget - och rätten och packen Eder därefter! Därför är en så avvikande och kunnig röst som Bo Cavefors så viktig. Ändå finner jag störst nöje i hans litterära och kulturella utblickar, i hans mer lärda essäistik. I "Valpen möter Othello" finns till exempel en lysande miniessä om den fascinerande läkaren och alkemisten Theophrastus Paracelsus. Där läser också Cavefors Witold Gombrowicz på ett sätt som ingen annan förmått i svensk press. Elegant och insiktsfullt kläs den ständigt högmodige Thomas Mann av in på bara kroppen. Däremot har, förvånande nog, Bo Cavefors avsevärt större problem att förstå och rätt tolka den plågade Klaus Mann, Trollkarlen Manns homosexuelle son som dessutom var kommunist. Novalis och Nietzsche, Peter Handke och Agnes von Krusenstjerna, Caspar David Friedrich och

Carl von Clausewitz är andra storheter som behandlas.

"Valpen möter Othello"

är en ytterst rik och lockande bok, full av lärdom och demonstrerar en ovanligt välutvecklad förmåga att verkligen läsa innantill, och även finna sanningarna som döljer sig mellan raderna. Bo Cavefors lyckas med det svåra konststycket att väcka både nyfikenheten och bildningstörsten och inge en

stark lust till egna litterära utflykter.

Pris: 170:-

Beställ hos Förläggaren Hammarström